Ett stort tack till er som läser min blogg, jag är ledsen för att jag inte har kunnat skriva på ett bra tag nu.
Inte haft tiden, vill bara egentligen säga tack till allt stöd som jag fått utav er läsare efter det som hände med min bortgångna son. -Elliot.
det är snart 3 år sedan han dog. Det är ju klart att jag tänker på honom fortfarande, trots jag kunnat dämpa min ångest mer nu. Det har hänt så mycket på det senaste. Jag har egntligen alltid varit den som haft otrur med kärlek.
Men för 11 månader sen så träffade jag en tjej som heter Elizabeth, vi förlovade oss snabbt efter det och jag flyttade hem till henne. Och nu kommer jag till den stora överraskningen. - VI SKA GIFTA OSS - om bara mindre än 2 veckor. jag har väl alltid varit den personen som alltid känt mig utanför, oälskad. Det har alltid varit som en glöd som håller på att slockna. Men nu helt ifrån ingenstans, så har den här glöden förvandlat sig till lågor.
Kära läsare, tack för att ni förstår så himla bra.
Kram, Dominique.